Användning av fria upphovsrättslicenser uppmuntrar till att dela sitt arbete med andra på ett enkelt sätt och att bygga vidare på andras idéer och produktion med respekt och i samverkan. Creative Commons och GNU är två fria upphovsrättslicenser som ofta används i samband med öppna digitala lärresurser
(OER). Du får alltid erkännande för ditt verk när du använder någon av dessa licenser. Det är viktigt att
du väljer den licens som är rätt för just ditt verk och att respektera andras verk och villkoren för hur
dessa får användas. Verken kan vara av olika slag, exempelvis texter, bilder, filmer, musik och
datorprogram. För datorprogram används oftast licensen GNU. I de övriga fallen är Creative Commons
den vanligaste licensen och kan användas på såväl fysiskt som digitalt material.
Creative Commons - vad är det?
Upphovsrätten ger dig som skapat ett verk ensamrätt att bestämma hur ditt verk får användas, hur det får kopieras och spridas. Den som på något sätt vill använda eller sprida ditt verk måste därför ha ditt tillstånd. Huvuddragen i upphovsrätten är att ditt verk ska skyddas och att annan spridning än din egen är
ett undantag, som hanteras från fall till fall.
Om du vill att ditt verk ska spridas och kanske även tillåter att andra får bearbeta och skapa nya verk
baserade på ditt verk kan upphovsrätten, framför allt kravet på att be om tillstånd, bli en bromskloss. För
att hantera detta problem har Creative Commons-licenserna har skapats.
En Creative Commons-licens är ett enkelt, standardiserat sätt för dig som upphovsman att tala om hur
andra personer får utnyttja, bearbeta och sprida ditt verk och att man inte behöver be dig om tillstånd så
länge man respekterar och följer licensens villkor.
Notera att Creative Commons-systemet inte förändrar
upphovsrätten på något vis; tvärtom utgår Creative Commons-licenserna från upphovsrätten, som träder i
kraft om någon bryter mot dina licensvillkor.
Creative Commons grundades 2001 när en grupp amerikanska jurister insåg att det fanns ett växande
behov av att skapa ett enklare system för kreativa och skapande människor att hantera det
upphovsrättsliga regelverket. Det grundläggande problemet ansågs vara att lagstiftningen kräver tillstånd
från upphovsmännen för all typ av hantering av deras verk (bearbetning, framförande, kopiering,
spridning).
I kombination med digital teknologi och internet som kommunikationsinfrastruktur ansågs detta regelverk
alltför svårhanterligt. Man ville helt enkelt förenkla för skapande människor att dela med sig av sitt eget
material och lät sig inspireras av Free Software Foundations metod att tillhandahålla fria
upphovsrättslicenser. Eftersom olika människor skulle komma att behöva skydda olika aspekter av sina
verk insåg man också att det skulle krävas flera olika varianter av licensen (Klang 2008-2010).
