Svar
Till att börja med är det viktigt att göra
sig påmind om den rätt tryckfrihetsförordningen
(TF 2:14, 2:a stycket) ger den som vill få del av en allmän
handling att vara anonym och inte heller behöva
uppge syftet med sin begäran.
I praktiken innebär det att det bara är tillåtet
att fråga vem det är som vill ha ut diskussionsinläggen
och varför om det är nödvändigt för
att kunna göra en bedömning av om någon bestämmelse
i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL) hindrar ett utlämnande.
Detta kan bli fallet just när det gäller allmänna
handlingar som innehåller personuppgifter
(21:7 OSL). Offentlighet är dock huvudregeln och sekretess
undantag.
Ett första steg i bedömningen av om diskussionsinläggen
kan lämnas ut eller inte, är att ta ställning
till om de grundläggande kännetecknen för en
allmän handling är uppfyllda. Det skall närmare
bestämt röra sig om en handling som är:
En allmän handling kan antingen vara offentlig eller hemlig,
d.v.s. sekretessbelagd. För att det skall vara fråga
om en allmän handling i digital miljö måste
upptagningen vara tillgänglig med tekniskt hjälpmedel
som myndigheten själv utnyttjar.
Nätbaserad undervisning som till stor del bygger på
intensivt utväxlande av elektroniska meddelanden är
i offentlighetshänseende delvis ett nytt fenomen. Det
råder i och för sig ingen tvekan om att konventionell
e-post såväl inom den offentliga förvaltningen
som externt faller inom ramen för offentlighetsprincipen.
Studenter kan i detta sammanhang beskrivas som externa rättssubjekt
i förhållande till universitet och högskolor.
När det gäller diskussionsinlägg m.m, som
kan sägas utgöra stommen i den faktiska undervisningen,
ligger det av praktiska skäl nära till hands att
föra ett resonemang som utmynnar i att inte varje enskilt
digitalt utväxlat meddelande skulle bli att betrakta
som en inkommen respektive upprättad handling. Det är
dock osäkert i vilken mån offentlighetslagstiftningen verkligen
medger ett sådant synsätt.
Man kan göra en jämförelse med en situation
där en lärare för en dialog med en hörselskadad
student genom att under samtalets gång utväxla
skriftliga meddelanden. Det framstår som rimligt att
betrakta mängden lappar som ett pedagogiskt inslag i
utbildningen och alltså inte som separata inkomna respektive
upprättade handlingar. Även detta resonemang kan
ifrågasättas med hänvisning till bestämmelserna
om allmänna handlingars offentlighet.
Det finns uppenbara praktiska fördelar med ett synsätt
som går ut på att diskussionsinlägg som utgör
ett centralt inslag i nätbaserad utbildning uppfattas
som faktiskt utbildningsverksamhet, eventuellt genererande
s.k. "mellanprodukter", och att sådana upptagningar faller in under offentlighetsprincipen först när kursen är avslutad om inläggen
tas om hand för arkivering.
I den mån diskussionsinläggen utgör underlag
för examination blir det dock fråga om myndighetsutövning vilket medför att upptagningarna utan tvekan faller inom
ramen för handlingsoffentligheten.
Sammanfattningsvis finns det varken någon särskild
offentlighetslagstiftning eller rättspraxis som specifikt
tar sikte på hanteringen av digitala diskussionsinlägg
och liknande meddelanden som genereras vid nätbaserad
utbildning. Offentlighet bör dock prägla institutionens
bedömningar i det enskilda fallet.
Offentlighetsprincipen utgör en av den offentliga förvaltningens
grundvalar och myndigheternas datorisering får inte
innebära att allmänhetens möjligheter till
insyn naggas i kanten. |